6 dagar efter att jag hade varit med Anki o hälsat på hennes mamma på lasarettet så lämnade Gun livet på jorden och blev en fin ängel! det är så fruktansvärt att se sin bästa kompis förlora sin mamma! Jag trodde faktiskt inte att Anki o hennes familj skulle behöva vara med om det så tidigt! men tyvärr så hände det som verkligen inte fick hända! Det går inte en dag då ja inte tänker på Anki o hennes familj. man kan inte fatta att dom ska ta sej igenom detta. helt sjukt är det. Önskar att man kunde vrida tillbaka tiden o göra deras mamma frisk igen! Tänk om man kunde göra det vilken lycka det skulle vara.
Från att aldrig varit med om att förlora någon så har ja helt plötsligt förlorat två personer det här året. I augusti gick min farfar bort. Bara sådär..kom som en blixt från en klar himmel. Det va ingen som var beredd på att han skulle gå bort. Han blev nog lika paff själv när han kom över på den andra sidan, och sen bara 1½ månad efter det så gick Ankis mamma bort. usch! VARFÖR!!!
Farfar hade ja ju tyvärr inte den bästa kontakten men och det känns så himla tråkigt att veta att ja aldrig kommer få lära känna honom. det ger mej dåligt samvete att ja inte hälsade på honom oftare o så nu helt plötsligt så finns inte ens det alternativet att kunna gå till honom.
Ankis mamma hade en plats i mitt hjärta. Hon hade det och hon kommer alltid att ha det! Hon var en underbar fin och snäll person! Hon ställde alltid upp. Till och med för mej när Anki o ja va mindre och ja inte alltid hade det så lätt.. då öppnade hon dörren till deras hem för mej! Älskade Gun och älskade Anki!!!!!
jag har upptäckt att när någon går bort så tänker jag väldigt mycket. jag har tänkt väldigt mycket på hur man va under tonåren. det är sjukt att tänka tillbaka på den tiden o sen veta att en av dom personerna som man träffade mest inte längre finns bland oss.
jag tror på en andra sida. Jag vet att farfar och Gun har det bra där. Och jag hoppas att dom kommer att hälsa på oss och att dom tar emot oss när det någon gång blir våran tur att besöka den andra sidan, men under tiden så hoppas jag att dom är med oss o ser allt som händer i våra liv. All glädje och all sorg vi kommer vara med om! Då vet jag att dom finns med för att glädjas och att sörja med oss! Att hjälpa oss genom tuffa dagar och att skratta med oss. Även om vi inte ser dom så kommer dom finnas med oss..det är jag säker på!
Mitt i allt sorgilgt hände något lite roligare. Oliwer fyllde 4 år den 31 oktober så då hade vi lite kalas. Han fick många fina paket och var riktigt nöjd :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar